Sparad i Uncategorized

En del fixar RLDN plättlätt…

Var ett tag sedan bloggen fick lite kärlek&omtanke, så tänkte att jag kunde uppdatera den nu. Pingu vill nämligen gärna skryta lite för omväxlings skull!Den 30:e september tog han nämligen titeln RLDN.

En del fixar titeln RLDN plättlätt, medan andra får kämpa och kämpa i flera år… I mitt och Pingus fall gäller det sistnämnda. Pingu är en känslig och försiktig grabb, som i början blev lite låg av att träna&tävla. Utöver det har jag dåliga tävlingsnerver. Både Pingu och jag har haft dåligt självförtroende. Så vår rallykarriär har handlat om att bygga upp vårt självförtroende och jag har fått jobba på att släppa alla krav på prestation.

Idag är Pingu en trygg kille som blir peppad och glad utav att träna, på tävlingar är han världens lyckligaste. Allt kanske inte blir snyggt och perfekt, men vad gör det när han ser ut som värdens lyckligaste lilla hund?

Den 30:e september tog vi vårt tredje kvalificerade resultat, 84 poäng och titeln RLDN. Det tog 4 år och tolv starter att komma dit vi är idag. Ibland lönar det sig att inte ge upp!

Annonser
Sparad i Uncategorized

International Beauty Champion

Igår bar det tidigt på morgonen iväg till Roskilde i Danmark, och nej, det var inte på grund utav Roskilde festivalen, även om jag väääääldigt gärna hade åkt dit i år, utan det var på grund utav utställning.  Jag tror det är tredje året i rad som vi är på den utställningen, så det börjar bli lite utav en tradition. En väldigt trevlig tradition måste jag säga! Förra året frös jag som ett asplöv då det var kallt och molnigt. Det här året var det istället strålande sol och blå himmel, jätteskönt och en helt perfekt valborg enligt min mening.

Det var ganska många dvärgpinschrar anmälda för att vara en dansk utsällning, totalt var det 15 stycken, varav ett par stycken var danskfödda. Väldigt roligt att få se lite danska pinnar ute i ringarna. Pastells uppfödare var där, och hon hade bland annat med sig Pastells systerson, en superfin och mysig hanvalp. Så roligt att få se!

Pixi ställdes i championklassen, och var sist ut i ringen. En lång väntan, men hon hade inte blivit sådär övertaggad som hon ibland blir, utan hon kändes precis lagom pepp. Vi gick in i ringen och hon hade fin kontakt, lite för bra kontakt, det blev nästan lite fotgående över det hela, på utställning ska dom ju titta rakt fram och inte på föraren som i lydnad. Jag var rädd att domaren därför inte skulle kunna se hur hon rör sig på ett bra sett, men fick till ett par partier där hon rörde sig riktigt bra. Lär henne gå ett par steg före mig och trava på, och det fungerade bra. Vi blev placerade som etta i klassen med Excellent och CK. Redan där var jag nöjd och glad, vilket även Pixi var, svansen gick i ett och hon blev ännu mer pepp.  I kampen om bästa tik var hon därför aningen övertaggad, men det visade sig bara vara positivt. Domaren gillade henne jättemycket och placerade henne som Bästa Tik! Så roligt! Därmed fick sitt fjärde CACIB, och det innebär att hon nu kan titulera sig som C.I.B-International Beauty Champion, det är en fin och ärofylld titel inom utställningsvärlden, så jag är jättenöjd. Inte nog med det så blev hon även kvalificerad för Crufts 2018.

 

Efter denna känslostorm var det dags att utnämna dagens BIM- Bäst i Motsatt Kön och BIR-Bäst i Rasen. Vi fick springa runt ytterligare ett par nervösa varv i ringen innan domaren glatt meddelade attt Pixi blivit dagens BIR-Bäst i Rasen! 

Wow, vilken dag! Jag är så stolt och nöjd med Pixi.

 

Nedan är hennes kritik för dagen, domaren hette Hans Van Den Berg, från Holland:

”very nice bitch, she is elegant, show a lots of type, very nice in head shape, excellent in expression, ears a bit high, excellent front and rear, very nice in top line and tail set, I like her movements very much”

 

Sparad i Uncategorized

Pixis debut i tävlingslydnad!

I helgen var jag och Pixi i Veberöd för att göra debut i startklass. Det var iskallt, blåsigt och molnigt, inte de bästa förutsättningarna. Trots det så har vi haft det toppenkul, Pixi var taggad och på ett bra humör. Det är bara en månad sedan vi började på Tävlingslydnadskursen, så jag hade inga förväntningar alls, utan ville mest kolla hur vi låg till.

Pixi och jag drog startnummer 1, vilket var bra för min nervositet, om man är först ut så hinner man knappt bli nervös. Pixi var nog också nöjd med det startnumret, för hon svalde det helt, startnumrerna var nämligen fasttejpade på hundgodisbitar, haha!

Följsamhet var första momentet. Jag velade in i sista sekund på huruvida jag skulle ha henne lös eller inte. Eftersom hon är så himla energisk och glad, så valde jag dock till sist att ha koppel på för att inte riskera att tappa henne redan vid start, det blir lätt så, om man har en kanonkula till hund… Momentet kändes riktigt bra, lite pendlande position bara, annars en toppenbra känsla. På detta moment fick vi 8 poäng.

Inkallning var moment nummer två. Sitta kvar och sedan komma på kommando är inga konstigheter för Pixi, däremot är det bara senaste veckan som vi kedjat ihop det till ett helt moment med ingång vid sidan. men det fungerade klockrent och blev riktigt bra, full fart och en klockren ingång. Full pott på detta moment, 10 välförtjänta poäng.

Sitt under marsch var moment nummer tre. Det här är ett nytt moment för mig, på den tiden jag tävlade lydnad fanns ju inte startklass, så jag var lite osäker på hur kommenderingen utav det här momentet gick till. Vilket i sin tur smittade av sig på Pixi, hon blev lite hoppig och studsig tack vare att jag var lite fumlig, så på detta moment fick vi 8 poäng.

Apporteringen var nästa moment, och det momentet fick vi en 0 poäng på, Pixi såg inte riktigt apportbocken och valde att käka kaninbajs istället… Det här är ett moment som vi är långt ifrån färdiga med, så jag var inte förvånad. Pixi kan hitills bara apportera bra på korta avstånd, vi har aldrig kört med full längd. Så det ska vi öva på massor framöver.

Fjärrdirigering var näst sista momentet. Här trodde jag vi skulle få en nolla eftersom Pixi ogärna vill lägga sig ner när det är kallt och blåsigt ute, och det var som sagt riktigt ruggigt väder på tävlingsdagen. Trots detta blev det ett tveklöst och snabbt fint ligg, men tyvärr reste hon sig innan jag hunnit kommendera henne till sitt och ställa mig i utgångsposition, så på detta moment fick vi 5 poäng.

Hopp över hinder, som annars är Pixis paradmoment, fick vi avdrag på eftersom Pixi kom på att hon ville springa bort och säga hej till tävlingsledaren innan avslutat moment. Det blev en stor loop mot tävlingsledaren med ett par glädjeskall innan hon intog utgångsposition. Därför fick vi bara 5 poäng på det här momentet.

På grund av glädjeskutt, glädjeskall och lite busiga fasoner så fick vi bara 6 poäng på helhetsintryck. Det gör dock inget, jag tycker det är bra och roligt att Pixi är så glad som hon är,.

På prisutdelningen visade det sig att vi lyckats få ett Godkänt resultat med 128 poäng, så jag är verkligen supernöjd med dagen. Vi uppnådde våra mål med råge, och nu har jag fått ett kvitto på vad vi behöver träna mera på.

Som grädde på moset fick jag dessutom många fina kommentarer från flera stycken över hur pigg, följsam och fin Pixi är, och sådant är alltid kul att få höra.


Foton: Veberöds Brukshunbdsklubb; http://vbk.vbkhund.se/#!album-89

Sparad i Uncategorized

RLD F!

17855598_10154497736412717_6351982107580236574_o
Jag har ju helt glömt bort att uppdatera bloggen om förrförra helgens årsdebut i Rallylydnad. Tävlingen hölls på vår hemmaklubb, Råådalens Brukshundsklubb. En dubbeltävling med många starter. Jag såg fram emot den här tävlingen eftersom jag skulle tävla med alla tre hundarna, och efter ett långt vinteruppehåll så sög det i tävlingstarmen.

I sista sekund valde jag dock att stryka Pingu ifrån tävlingen, eftersom han påvisat smärta och inte mått så bra. Vad felet var/är vet vi dessvärre inte ännu, men hans levervärden var inte helt bra, hans mjälte var förstorad och han visade smärta i vänster korsband, hur det nu kan hänga ihop? Ett mysterium, men han mår iallafall bättre nu. Väldigt tråkigt att behöva styrka honom, men hälsan måste få gå före.

Pixi och Pastell däremot fick båda starta i fortsättningsklassen. Med Pastell hade jag ett tidigt startnummer på förmiddagens tävling, och det var lika snabbt ut från banan som in…. Den där åttans-frestelse är en akilleshäl som känns oövervinnelig med Pastell och jag vet inte riktigt hur vi ska kunna komma vidare. Utöver det blir hon väldigt busig på plan och hennes nyfikenhet driver henne till att undersöka precis allt och det gör ju att hon tappar fokuset ifrån mig. Nåväl, vi har iallafall roligt på träning, och hon är så otroligt smart och lättlärd i träningssamanhang, att det inte håller på tävling är synd, men inte hela världen, Förr eller senare släpper det nog.  Eftermiddagens runda med Pastell var ungefär en repris utav förmiddagens.

Pixi däremot hade två fullföljda rundor. Pixi var i löp under denna tävling, och fick därför starta sist båda rundorna. Inte den mest ultimata förutsättningen eftersom hon då gärna ligger och laddar upp sig rejält, att jag ibland kallar henne för ”Kanonkulan Pixi” är ingen överdrift. Trots rejäl uppvärming var hon vääälidigt taggad första rundan, och glädjen fullständigt lyste ur ögonen på henne. Det blev en runda med mycket, studs, hopp och glädjeskall, men alla moment utfördes, så inga 10-minusare på momenten iallfall. Varje studs, skall och snurr gav ju förstås minus, så det kanske inte såg så vackert ut, men kul hade vi. Det visade sig snart att vi klarat ett kvalificerat resultat med nöd och näppe, 76 poäng lyckades vi behålla, därmed erhöll Pixi titeln RLDF samt blev uppflyttad till Avancerad Klass. Så otroligt roligt!

Runda nummer två blev en halvdan runda. Både Pixi och jag var vid det här laget trejält trötta och det känns som att vi båda mest flummade runt, kommer knappt ihåg hur vi ens tog oss runt banan. Tror vi fick runt 46 poäng, inte en utav våra mest fantastiska prestationer med andra ord, men vad gör väl det när första rundan var så rolig och dessutom resulterade i något som vi kämpat för länge.

Nu ska vi nöta momenten i avancerad klass och det ska bli jätteroligt. När debuten i avancerad klass blir vet jag inte ännu. Först ska vi nog starta en eller ett par gånger till i fortsättningsklassen, Kanonkulan Pixi behöver bli lite mer jämn först, som det är nu så sprutar energin ur öronen på denna lilla hund.

Sparad i Uncategorized

Inga valpar det här löpet

Jag måste besviket meddela att det inte blev någon parning mellan Pastell och Miilan det här löpet. De dejtade i flera dagar, men Pastell kom aldrig riktigt in i höglöp och ville därför inte… Vi var till och med hos veterinären och gjorde ett utstryk för att se hur långt in hon var i löpet. Provet, som gjordes på typ dag 19, visade att hon fortfarande inte kommit in i höglöp utan att hon fortfarande var i första stadiet. Jag gick och väntade på de typiska symtomen som Pastell brukar ha vid höglöp, men de dök aldrig upp. Annars brukar hon ha ett tydligt höglöp med starka symtom. Menmen, så blir det ibland och det är inte så mycket att göra åt saken, det var väl helt enkelt inte meningen den här gången. Om Pastell mår bra och är fullt frisk är planen att testa igen vid nästa löp.

Och på tal om fullt frisk…

Strax efter löpet bestämde jag mig för att boka en veterinärtid åt Pastell. Hon hade fått en mystisk knöl på ryggen och jag tycker alltid det är bäst att låta en veterinär kika på sådant så att man slipper oroa sig. Troligtvis skulle det ändå visa sig vara en ofarlig fettknuta eller en inflammerad talgkörtel. Veterinären kunde dock inte svara på vad det var för något, det var ingen talgkörtel iallafall, så mycket kunde hon säga, men för att kunna säga mer än så rekommenderade hon att ett prov skulle tas på knölen. I och med att knölen var placerad mitt på ryggen, precis bredvid ryggraden, så bestämdes det att hela knölen skulle opereras bort. Sagt och gjort, operation bokades, och bara några dagar efter första besöket var knölen bortopererad. Den var ungefär i storlek med en tumnagel och är nu ivägskickad på analys. Själva operationssåret blev fem centimeter långt med sex stora stygn, Pastell såg lite ut som ”Frankensteins monster”. Men nu när stygnen är tagna ser det finare ut, och det har faktiskt läkt förvånansvärt bra och fort.

I torsdags hade det gått två veckor sedan operationen, men jag har fortfarande inte fått något svar. Så just nu är det en nervös väntan. Jag tror och hoppas på att det är en ofarlig fettknuta, men oron gnager ändå.  Håll tummarna för min lilla tös!

pastell2ar

Sparad i Uncategorized

Årets allroundhund och årets rallylydnadshund

Den 5:e februari hade Dvärgpinscherklubben årsmöte och där offentliggjordes resultaten i tävlingen ”Årets hund 2016”.

Pixi placerade sig som trea i ”Årets Rallylydnadshund” och hon blev tvåa i ”Årets Allroundhund” (hon tävlade med resultat ifrån BPH, utställning och rallylydnad).

Är superstolt över våra prestationer, det är en fantastisk hund jag har. Tack till alla som tror på oss, och som stöttar oss. Nu väntar ett nytt tävlingsår, och vi är riktigt taggade!

Pingu och Pastell tävlade sparsamt förra året, men dom är såklart också fantastiska! Pastell kom 4:a i tävlingen ”Årets Rallylydnadshund” och Pingu kom 5:a, det är helt klart också värt att nämnas.

Fullständiga resultatlistor finns här.

16406851_10154328586492717_9183128836703106270_n

16508296_10154328586432717_2535046452679727389_n

Sparad i Uncategorized

Den som väntar på något gott…

”Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge” heter ordspråket, men jag tycker nog att ibland kan det faktiskt kännas som att väntan är olidligt lång. Just nu väntar vi på att Pastell ska börja löpa så att hon kan få ha en efterlängtad dejt med snygga Miilan (Da Capo Z Klanu Lobuzow), så att det förhoppningsvis kan födas lite smått på kennel Camalis inom en kort framtid. Pastell är lurig med sina löp, hon har haft olika lång tid mellan varje löp, 6-9 månader… Så det är svårt att veta när hon skall sätta igång, och såklart går jag och letar tecken hela tiden. Pixi löper nu, så kanske hon kan dra igång Pastell också. Hoppas!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

I övrigt har det hänt en del sedan sist jag skrev. Pixi och jag har varit på flera utställningar med blandade resultat bland annat: BIM&CACIB i Bornholm, RESERV-CACIB och 2BTKL i Eslöv, Excellent&CK på SSPKs special i Eskilstuna… Ja, rosettsamlingen har utökats en hel del och vi har varit på massor med roliga utställningsresor tillsammans med trevliga människor och hundar. Nu har vi dock utställningspaus fram till och med nästa år då vi inleder med My Dog i Göteborg, något som vi verkligen ser fram emot.

Pixi har även fått tävla lite mera rallylydnad med blandade resultat, hon är en liten kanonkula med massor av energi och på senaste tiden har hon lagt in en massa egna extramoment i momenten, framförallt små piruetter, men även en hel del hopp och skäll. Vilket såklart resulterat i onödiga minuspoäng. Surt kanske, men samtidigt så är hon ju så fantastiskt glad och rolig att tävla med, så det är egentligen inte hela världen. Förra helgen lyckades vi iallfall att plocka ett andra kvalificerat resultat i fortsättningsklassen. Kul!

På tal om rallylydnad så har jag nog glömt att uppdatera om att Pingu faktiskt har varit ute på tävlingsbanan för första gången på länge. Nämligen på SSPK:s KM i Höganäs. Och vet ni vad? Han var superduktig, lite småmissar bara. Det blev 84 poäng och en hedervärd 4:e plats. Jag är jättenöjd med min grabb, jag hade ju mest anmält på skoj. Pingu har nämligen inte varit helt lätt, då han har varit en osäker kille som jättelätt blir låg och tappar gnistan ifall man petar för mycket i detaljer på träning. Pingu har tyckt att många moment är läskiga, så de senaste åren har jag tränat helt kravlöst och helt på hans villkor, bara korta moment som får bli hur fel som helst, det spelar ingen roll, det viktiga har varit att hitta rätt attityd och glädje hos Pingu. Tävlat har jag gjort mycket sparsamt de senaste åren och jag har kört samma taktitk där, det får bli fel, det viktiga är att Pingu har kul. I Höganäs bevisade han att han också kan, och att han är en helt annan hund idag än vad han har varit. Men jag ska fortsätta att ta det försiktigt med honom så att vi inte får bakslag. Han är anmäld till två tävlingar till i år, en imorgon och en nästa helg, allt hänger dock på känslan och vädret, känns det inte bra och om det är dåligt väder, då struntar vi i det, vi har inte bråttom att ta oss till nästa klass, bättre att skynda långsamt. Prestige är inte allt, glädje är viktigare.

Pastells rallylydnadskarriär är lagd på is. Anledningen är att jag har totalt kört fast i hur jag ska göra med åttans frestelse, jag har verkligen låst mig där och vet inte hur jag ska lösa det problem vi har fått. Pastell har nämligen lyckats sno åttans frestelse ett par gånger på tävling (när det varit en ätbar frestelse, leksaker bryr hon sig inte om). På tävling har hon lärt sig att jag inte kan göra ett smack om hon försöker ta frestelsen, hon stänger av helt och lyssnar inte över huvud taget. De senaste tävlingarna har hon stuckit direkt vid startskylten och letat upp frestelsen, och om det inte har funnits någon frestelse har hon kollat vid alla skyltar och alla koner på hela planen innan jag slutligen lyckats få fatt i henne. Hon blir helt blockerad och nästan manisk i det här med att leta efter ätbara saker på plan. Vilket leder till att jag blir frustrerad och besviken. När vi tränar är hon för det mesta helt fantastiskt, hon gör allt så snyggt och är så otroligt smart och rolig att jobba med, så det känns synd att jag inte kan få visa upp den sidan för omvärlden. Därför har jag bestämt mig för att inte tävla mer med henne fören efter hennes mammaledighet. Istället ska vi fokusera bara på att ha kul på träning och jag har även tänkt prova lite andra aktiviteter med henne, nosework verkar kul till exempel.